Min morfar var handelsresande och sålde varor till bagerier
och konditorier. Förutom alla basvaror fanns det ett ganska brett sortiment med
choklad och övrigt godis. Morfar fick en hel del prover att bjuda sina kunder
på. Det som blev över (eller ansågs för gammalt) fick min syster och jag dela
på. Enligt mamma var jag en riktig ”godisgris”.
Passionen för godis och framför allt choklad har hållit i
sig. När åren går utkristalliserar sig favoriter. Från att enbart ha ätit ljus
choklad introducerades jag i min senaste passion - mörk choklad. När jag var
liten var det inte så vanligt med mörk choklad, men en sort minns jag och det
var Marabous Synfoni. Den ratade jag då och tyckte den var besk.
Fast i ärlighetens namn var det säkert sötman jag saknade.
Dagens mörka choklad kan innehålla olika mängd kakao. Jag
har fastnat för den som ligger runt 70%. Det tycker jag är både gott och
mustigt men inte beskt. Ljus choklad finns också med i min produktion. Någon
gång då och då använder jag också den vita (som egentligen inte ska benämnas
choklad).
Mina första praliner köpte jag när jag var på besök i
Stockholm. Sedan fick jag en vana att söka upp pralinbutiker på alla ställen
jag besökte. Så kom pralinerna till Sunne! Så roligt att få tag i dem på
hemmaplan!
Pralintillverkare började sin produktion i Värmland.
Jätteroligt! Jag gillar att gynna närproducenter!
Flera helger köpte jag tio praliner och njöt i fulla drag.
Så en dag började jag fundera om inte det skulle kunna gå att göra dem själv.
Jag är ganska händig och gillar att baka och laga mat, så varför inte.
Alltså beställde jag hem en startsats. Så började mitt
experimenterande med chokladtillverkning.
Efter att ha provat ett tag och försett vänner och
arbetskamrater med praliner tyckte jag det var dags att gå vidare.
Därför har jag nu gått några kurser på Chokladskolan i Nora
och lärt mig en hel del. Fast experimentlustan finns kvar.
//Birgitta
